thesurface

Ibland kommer den bara över en, sorgen och saknaden. Jag har inte riktigt insett att du är borta än, älskade mormor. Var inne på min lunar och kikade lite och hittade ett inlägg som jag skrev strax efter begravningen:

"idag begravdes älskade mojmoj..
allt var så fint, blommorna, sångerna .. allt. precis som du mojmoj.
jag försökte inte gråta, jag försökte vara stark för din och för familjens skull men det gick inte. när dom sjöng vem kan segla så brast det. jag kunde se dig framför mig när du stod och sjöng. alla minnen och ångesten över att aldrig få se dig igen bara kom över en.

jag kom ihåg när jag och pappa var hos dig för att hjälpa till i nya lägenheten. när du sa till pappa vilken tur att han fanns. då sa jag att det var vi som hade tur som hade dig.
på kvällen ringde du sen och sa hur glad du blev över det jag hade sagt, hur mycket det värmde. jag menade det jag sa mormor, av hela mitt hjärta.
jag hade turen att få dig som mormor, jag hade turen att få lära känna dig och få uppleva en massa fina saker tsm med dig.

du må vara begraven tillsammans med en stor del av mitt hjärta, men tiden med dig och alla ljusa minnen kommer förevigt att finnas kvar.
tack för allt, jag älskar dig världens bästa mojmoj."


Jag älskar och saknar dig mormor, varje dag.