thesurface

Åh, jag älskar mitt jobb! Att komma dit och höra att de boende har saknat en (var ett tag sen jag jobbade) gör en riktigt glad. Sötast var en tant som jag skulle hjälpa av med stödstrumporna:

Tant: Du har inte jobbat på länge nu ju, flera veckor!
Jag: Nej, det var ett tag sen nu..
Tant: Ja.. Jag har saknat dig.
Jag: Åh, jag har saknat dig med.
Tant: Jag tycker om dig, du är så käck och go!
Jag: Vad glad jag blir!

Sen så gav jag henne en bamsekram, och det leende jag fick tillbaka är ovärderligt. Mina tanter är bäst. :)

Jag skyndade mig från jobbet för att hinna med en buss som jag trodde gick klockan 21.10. Självklart så gick det ingen förrän 22.10.. Inte det roligaste kan jag tala om, då ville jag bara hem. Pappa (som jag ringde för att fråga när bussen gick) ville bestämt hämta mig men jag lyckades tala honom ur det. Fem minuter senare så ringer han igen och gör ett nytt försök, söta pappa! Men envis som jag är så fick han inte hämta mig utan jag gick och käkade på max istället. Kom på att jag inte hade ätit sen tre.. Blir alltid slarvig med maten när jag jobbar, inte bra!

Självklart så glömde bussen att stanna på min hållplats så jag fick gå några hundra meter extra.. Men busschauffören var så söt så det var omöjligt att bli arg på honom. "Ska du gå tillbaka ditåt? Alldeles ensam i mörkret? Okej då.. Men var försiktig!"

Nu ska jag kika på ensam mamma söker, hann bara se lite på jobbet. Usch för Helena och Oscar säger jag bara. Urk. Hon skulle ha passat bättre i ett program med namnet ensam mamma söker ett ligg. Ungefär. Usch.