Kärlek och saknad

Nu är jag helt solo här uppe.. Det är tyst och... tomt. Nej usch, det här var inte skönt någonstans. Systrarna mina, kan ni inte komma tillbaka? Det är så ensamt. Inte långt till tårarna faktiskt, de första idag. Ja, vad kan man säga. Jag brukar ju vara lite seg när det kommer till reaktioner... LILLAN ANROPAR, KAN RESTERANDE TVÅ AV SYSTRARNA KARLSSON KOMMA HEM IGEN?


Jag älskar er, världens bästa systrar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0