Tragedy
I veckan gick en dotter till en av mammas fd kollegor bort. Hon var lika gammal som mig. Hon var även en nära vän till en tjej som gick i samma gymnasieklass som mig. Varje gång något sådant händer så får man sig en tankeställare. Det är så hemskt, så tragiskt.
Natalie, David, Marcus, Johan.. Så många människor man har umgåtts och pratat med, som man har stött på, som aldrig fick börja sitt liv "på riktigt", som bara precis hann bli vuxna innan ödet bestämde något annat. Samtidigt som jag sörjer med deras anhöriga så känner jag en tacksamhet över att jag har mina närmsta kvar. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att förlora någon av dem, det vill jag inte.
Jag vet inte vad jag vill få fram med det här inlägget egentligen. Är bara så rädd att något av mina hjärtan ska tas ifrån mig alldeles för tidigt. Att jag inte ska få älska dem tillräckligt innan de försvinner. Den dagen jag står utan någon av dem, den dagen vill jag aldrig uppleva.
Make love, not war
Natalie, David, Marcus, Johan.. Så många människor man har umgåtts och pratat med, som man har stött på, som aldrig fick börja sitt liv "på riktigt", som bara precis hann bli vuxna innan ödet bestämde något annat. Samtidigt som jag sörjer med deras anhöriga så känner jag en tacksamhet över att jag har mina närmsta kvar. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att förlora någon av dem, det vill jag inte.
Jag vet inte vad jag vill få fram med det här inlägget egentligen. Är bara så rädd att något av mina hjärtan ska tas ifrån mig alldeles för tidigt. Att jag inte ska få älska dem tillräckligt innan de försvinner. Den dagen jag står utan någon av dem, den dagen vill jag aldrig uppleva.
Make love, not war
Kommentarer
Trackback
