thesurface

Det är lite jobbigt att träffa personer som man inte har möjlighet att se så ofta. Nog för att det är underbart när man väl ses, men när man åker därifrån så är saknaden större än någonsin. Det känns så himla tomt på något sätt. Bara tanken av att det troligtvis dröjer tre månader innan jag får se Ylva igen gör mig allt annat än glad. Och syster Malin, världens bästa, tokiga, galna, underbara Malin... Lovelilove ;)




Är så glad över att ha sådana människor i mitt liv, jag är verkligen lyckligt lottad. Inte bara Ylva och Malin utan alla mina nära och kära. Jag är så otroligt tacksam och lycklig.

Happyface and sadface, at the same time?