thesurface

Finns det något som gör en gladare än när personer som man aldrig har träffat förut är så otroligt trevliga? Jag tror inte det. Jag och Johannes hade en helkväll i Östhammar igår. Först åkte vi till mitt ute i ingenstans mellan Östhammar och Öregrund och hämtade vinterdäcken som jag skulle köpa. Han som jag hade pratat med var inte hemma men hans sambo var där. Hon var hur trevlig som helst! Visade oss garaget och stallet. De hade två hästar, två hundar och fem katter. Jättefint var det! Som sagt, man blir så glad när någon man aldrig har träffat förut är så himla trevlig. När vi var klara där så var det nästan en och en halv timme innan vi kunde hämta Sandor. Då åkte vi till Sibylla och käkade lite gott. Sen så var det äntligen dags att få träffa missen och ta hem honom. Han var så söt när han kom ner instoppad i Josefines (som vi köpte honom av) jacka. Han hade aldrig varit utomhus förut så han vred huvudet åt alla håll och nästan upp och ner för att kunna se allt. Bilresan hem var inte så rolig, han skrek och krafsade. Men efter ett tag lugnade han ner sig och när vi kom hem och släppte ut honom i köket så dröjde det inte länge förrän han spann och trivdes. Sandor är verkligen inte blyg, han är så social och kelig. Helt underbar! Men det är ju lite ensamt att vara själv i det här stora huset.. Messade lite med Josefine idag för att berätta att han trivdes och då sa hon att vi kan få köpa brorsan med! Egentligen var han bortlovad men hon ville hellre ge honom till oss. Åh, jag är så glad! Det kändes som att man aldrig skulle få tag i två katter och nu har jag en jättefin misse och en till på väg. Härligt! Tråkigt nog så måste jag iväg och jobba en sväng nu, får hoppas att Sandor klarar sig en stund själv. Längtar tills jag är hemma igen och får mysa med honom! Puss på er.