thesurface

1. Jag kan störa mig på människor, helt utan anledning. Visst om det bara gällde familjen eller Johannes, eller andra människor som står en nära. Men för mig kan det vara en främmande människa som kan vara hur trevlig som helst men som på något sätt irriterar mig. Det kan ta ett bra tag innan jag kommer på varför, vilket är mer irriterande än personen i fråga.

-

2. Jag överdriver saker. Detta är något som jag har kommit på nyligen. Jag liksom spetsar historier ibland omedvetet. Bara småsaker dock som t ex att jag åt en hel kladdkaka för att jag var så chokladsugen när jag i själva fallet tog ett par bitar. Ni vet vad jag menar. Denna insikt har fått mig att känna mig som en mytoman. Dock kommer jag ofta på mig själv och rättar mig själv, är väl tur det.

-

3. Jag har inget pokerface. Mina nära vänner vet att jag inte kan ljuga (näsborrarna avslöjar mig) vilket jag mest tycker är roligt. Men när det kommer till saker som jag egentligen inte ska ha en åsikt om eller som inte angår mig, så har jag svårt att dölja vad jag egentligen tycker. Samma sak om jag är arg på någon (med rätt, inte som punkt 1) så ser man det direkt.

-

4. Jag har så fruktansvärt svårt att ta tag i vissa saker, som t ex träning, nyttigare kost och plugg. Varför? AH!

-

MEN!! Denna självinsikt om mina sidor har inte bara fått mig att bli irriterad på mig själv utan även lyft fram mina bra sidor. Om man inte ser sina dåliga sidor så har man även svårt att se sina bra. Så för att komplettera mina brister så tänkte jag dela med mig lite av det jag tycker är bra med mig själv:

-

1. Min sociala kompetens. Nu låter man lite självgod kanske men jag tror att det är få människor som jag inte kan få till ett samtalsämne med. Jag älskar alla slags människor, en egenskap som jag värdesätter hos mig själv. Sen att jag ibland stör mig på en eller annan stackare får man väl ha överseende med. :)

-

2. Jag är smart och har sunda värderingar. Alla människor är smarta på olika sätt, så den egenskapen har vi alla (dock har inte alla insett det, vilket är synd). Mina värderingar tackar jag mina föräldrar för.

-

3. Jag må ha svårt att ta tag i saker men när jag väl har bestämt mig för något så ser jag till att det händer. T ex mitt körkort och Irlandsresan. Jag tror att motivationen ligger i om jag verkligen VILL göra något.

-

4. Jag har en fantastisk förmåga att hitta fina människor. Min familj har jag ju inte kunnat välja, där har jag bara haft en otrolig tur. Men mina vänner, alltifrån mina barndomsvänner till de som jag har hittat de senaste åren. Jag förstår inte hur jag lyckas men jag har bara människor omkring mig nu som jag mår bra av vilket är en underbar känsla. Sen att jag inte lyckas träffa alla så ofta som jag vill är synd. Och min fina Johannes, där förstår jag fortfarande inte att jag har hittat en så fin människa. Tur eller skicklighet, who knows. Lycklig är jag i alla fall, alla bör bara ha människor omkring sig som lyfter en, inte drar ner en. Om ni har en sådan, gör "slut". Det är inte värt det.

-

5. Jag har äntligen börjat inse att det finns inget som heter PERFEKT. Perfekt liv, perfekt jobb, perfekt bil, perfekt förhållande, perfekt ekonomi, perfekt kropp osv. Jag mår illa av det ordet, så mycket skit det har skapat. INGEN eller INGET är perfekt, man måste JOBBA och KÄMPA för att komma någonstans med allt. Den insikten är på något sätt lugnande, gör att man kan andas ut och se på sitt liv när det är lite svårt att det faktiskt är upp till MIG hur det ska gå (oftast). Det är en mäktig känsla.

-

Sådär, nu har jag blottat mig lite på min kaffepaus. Puh!

-

Kram på er.